Från modeguru till..hemmatant?
Hola, guapos!
Tänkte börja med att tala om att jag fortfarande lever (för dem som läst min förra blogg).
Och att jag nästan börjar våga tro på en framtid nu.
Jag sitter och äter popcorn [:påkkårn] och dricker en riktigt het kopp svart till mellanmål. Jag vet inte om det hör till någon av kostcirkelns alla delar, men det är smaken och inte nyttighetsfaktorn som jag ser till idag. Det känns som om denna dag går emot katastrof i alla fall, så.. Det känns som om jag inte riktigt är i harmoni med allt som jag borde göra idag överhuvudtaget.
Jag har haft min äldre syster på besök i helgen. Och snacka om att bruden har shoppat! Hon är min raka motsats; en mer allergisk kvinna mot shopping kan man inte hitta. (Hon är fan värre än barn.) Hon formligen avskyr o hatar det. Nåväl, några gånger om år händer det i alla fall och i förrgår/går var det tid för Carros tvingapåsyrranatthandla-dag igen! Nytt för i år var att hon faktiskt handlade mer än mig. När vi jämförde våra fynd igårkväll kunde jag inte annat än att dra lite på smilbanden. Jag har verkligen börjat förfalla som modeguru och blivit…någon sorts…hemmatant.
Marias shoppingberg:
• Mp3spelare till bilen
• En brun långkofta
• Ny, flashig klocka med brett band
• Två par jeans
• Ett par gröna ”armybyxor”, med svart text på stussen
• En kortärmad tröja
• Träningskläder
• En långärmad Puma-tröja
• En ny väska
• Diverse småattiraljer
Carros shoppingbag:
• Sköljmedel (två flaskor för 30kr, som hittat!!)
• Nya disktrasor (med extra bra sugförmåga!)
• Balsam + Schampo
• 2 mjölklitrar
• En fotboll
Hopplaligen! En fotboll som enda nöjessaken på två dagars shopping. Jag måste vara sjuk. (Och då talar vi inte om febersymptom – även om jag redan uppfyller det kravet.) Jag ringde till pappa och berättade den glada nyheten om att jag köpt en ny fotboll så att vi kan trixa när jag kommer hem nästa gång. Han hade väldigt svårt att dölja sin besvikelse och sa att han är för gammal för att springa runt och sprätta träskor på mina smalben. Mamma blev ännu mycket mindre glad av nyheten och erkände att det var hon som såg till att min förra fotboll helt plötsligt drabbades av punktering och fick avlivas på tippen. Man kan inte tro att jag en gång i tiden varit rätt skaplig på att sparka boll. Jag har skjutit sönder saker för tusentals kronor; allt från fönsterrutor och utelampor, till lyktstolpar och trädgårdsfigurer. Jag tror att mina föräldrar är rädd att det blir en dyr historia för dem att jag köpt en snygg reaboll att leka med. Well, jag kan inte klandra dem. Historien talar för att olyckor kan hända. Om och åter.
Hur som haver.
Jag måste ju tala om att jag blivit stolt moster till ett litet chihuahua-charmtroll. Hon är inte större än en stor apelsin när hon krullar ihop sig o ska sova. Visserligen kissar hon överallt och bits som om hon vore rabiessmittad och galen, men det är sådant man kommer undan med när man är så förbannat söt. Chi chi heter lillplutten förresten. I julklapp ska lillplutten få en komönstrad tröja, så jag tror att jag ska börja kalla henne för Muuuuumin istället.
Lev o frodas!
Tänkte börja med att tala om att jag fortfarande lever (för dem som läst min förra blogg).
Och att jag nästan börjar våga tro på en framtid nu.
Jag sitter och äter popcorn [:påkkårn] och dricker en riktigt het kopp svart till mellanmål. Jag vet inte om det hör till någon av kostcirkelns alla delar, men det är smaken och inte nyttighetsfaktorn som jag ser till idag. Det känns som om denna dag går emot katastrof i alla fall, så.. Det känns som om jag inte riktigt är i harmoni med allt som jag borde göra idag överhuvudtaget.
Jag har haft min äldre syster på besök i helgen. Och snacka om att bruden har shoppat! Hon är min raka motsats; en mer allergisk kvinna mot shopping kan man inte hitta. (Hon är fan värre än barn.) Hon formligen avskyr o hatar det. Nåväl, några gånger om år händer det i alla fall och i förrgår/går var det tid för Carros tvingapåsyrranatthandla-dag igen! Nytt för i år var att hon faktiskt handlade mer än mig. När vi jämförde våra fynd igårkväll kunde jag inte annat än att dra lite på smilbanden. Jag har verkligen börjat förfalla som modeguru och blivit…någon sorts…hemmatant.
Marias shoppingberg:
• Mp3spelare till bilen
• En brun långkofta
• Ny, flashig klocka med brett band
• Två par jeans
• Ett par gröna ”armybyxor”, med svart text på stussen
• En kortärmad tröja
• Träningskläder
• En långärmad Puma-tröja
• En ny väska
• Diverse småattiraljer
Carros shoppingbag:
• Sköljmedel (två flaskor för 30kr, som hittat!!)
• Nya disktrasor (med extra bra sugförmåga!)
• Balsam + Schampo
• 2 mjölklitrar
• En fotboll
Hopplaligen! En fotboll som enda nöjessaken på två dagars shopping. Jag måste vara sjuk. (Och då talar vi inte om febersymptom – även om jag redan uppfyller det kravet.) Jag ringde till pappa och berättade den glada nyheten om att jag köpt en ny fotboll så att vi kan trixa när jag kommer hem nästa gång. Han hade väldigt svårt att dölja sin besvikelse och sa att han är för gammal för att springa runt och sprätta träskor på mina smalben. Mamma blev ännu mycket mindre glad av nyheten och erkände att det var hon som såg till att min förra fotboll helt plötsligt drabbades av punktering och fick avlivas på tippen. Man kan inte tro att jag en gång i tiden varit rätt skaplig på att sparka boll. Jag har skjutit sönder saker för tusentals kronor; allt från fönsterrutor och utelampor, till lyktstolpar och trädgårdsfigurer. Jag tror att mina föräldrar är rädd att det blir en dyr historia för dem att jag köpt en snygg reaboll att leka med. Well, jag kan inte klandra dem. Historien talar för att olyckor kan hända. Om och åter.
Hur som haver.
Jag måste ju tala om att jag blivit stolt moster till ett litet chihuahua-charmtroll. Hon är inte större än en stor apelsin när hon krullar ihop sig o ska sova. Visserligen kissar hon överallt och bits som om hon vore rabiessmittad och galen, men det är sådant man kommer undan med när man är så förbannat söt. Chi chi heter lillplutten förresten. I julklapp ska lillplutten få en komönstrad tröja, så jag tror att jag ska börja kalla henne för Muuuuumin istället.
Lev o frodas!
